Thoughts
Jag vet inte vad det är med mig, men det känns som jag börjar ta avstånd från vänner och familj.
Medvetet och omedvetet.
Medvetet för att jag har märkt att vissa inte vill umgås med mig längre, så dom ska få slippa.
Omedvetet för att jag vet att jag snart kommer vara tvungen att säga hejdå och det kommer bli sjukt svårt att säga hejdå.
Ändå är det sjukt jobbigt att vara ensam i allt det här. Ärligt mår jag sjukt dåligt just nu, det finns så himla mycket i mitt huvud. Och det gör det ännu värre att jag känner mig väldigt ensam i allt, och ingen att prata med eller som bryr sig.
Antar att det här kanske är normalt för vissa vid såna här tillfällen...
Medvetet och omedvetet.
Medvetet för att jag har märkt att vissa inte vill umgås med mig längre, så dom ska få slippa.
Omedvetet för att jag vet att jag snart kommer vara tvungen att säga hejdå och det kommer bli sjukt svårt att säga hejdå.
Ändå är det sjukt jobbigt att vara ensam i allt det här. Ärligt mår jag sjukt dåligt just nu, det finns så himla mycket i mitt huvud. Och det gör det ännu värre att jag känner mig väldigt ensam i allt, och ingen att prata med eller som bryr sig.
Antar att det här kanske är normalt för vissa vid såna här tillfällen...
Kommentarer
Trackback
